sagan om Kalle

16.11.2013 17:27

  Sagan om Kalle.

 

Han såg ut över fältet och såg någonting röra sig borta vid skogskrönet. Han visste att han inte fick gå så långt hemifrån. Men en liten stund skulle väl inte göra någonting.

 

Kalle kom fram till skogen ganska fort. Men såg ingenting av det som hade rört sig förut. Det var en förtrollad skog, där allting kunde hända. Han gick in fast det var kusligt, men det var ju spännande också.

 

Det var mörkt och skuggorna låg långa på marken. Plötsligt dök det som han såg förut upp igen. Det var en hjort som hette Kruse. Kruse frågade Kalle om han ville följa med in i skogen, kalle hoppade upp på Kruses rygg och så red dom in i skogen.

 

Kalle var inte rädd längre. Han kände sig trygg där han satt på Kruses rygg. Efter en stund kom dom fram till en liten glänta och Kalle klev av och ställde sig på marken. Den var mjuk och han kände sig så lätt. Vill du träffa mina vänner frågade Kruse,

• Ja det vill jag.

 

Dom klev in i ett hus som låg i en stubbe.

• Hej, det här är min kompis Kalle som jag träffade när jag var och hämtade mjölken.

• Hej, sa den lilla ekorren som bodde i huset.

• Hej, sa Kalle

• Kom hit och ät frukost med oss sa  ekorre.

 

Kalle satte sig vid bordet och började äta tillsammans med de andra. Det fanns allt möjligt på bordet. Gröt, flingor, saft och kakor. Det stod till och med en skål med glass på bordet. Kalle åt så mycket han orkade.

 

• Vad mätt jag är, sa Kalle och reste sig upp. Han hade en bit glas på hakan som han torkade bort. Han gick runt och tittade på alla saker som fanns i huset. Medan de andra plockade bort maten och gjorde ordning efter frukosten.

 

 

Det hängde massor av tavlor på väggarna. Alla föreställde ekorrar. Så Kalle undrade varför? Och det gör väl du också? Eller har tavlor på ekorrar med?  Eller har du andra djur på dina tavlor? Hundar, katter eller ormar.

 

• Varför har du bara ekorrar på dina tavlor? Undrade Kalle.

• Det är min familj och mina föräldrar och deras föräldrar, långt tillbaka.

• Men varför är det så många ekorrar?

• Du vet, Kalle, en ekorre spara alltid en bild på sin mamma och pappa för att ge till sina barn och det och det har vi gjort så länge ekorrarna kan minnas.

 

Nu går vi ut så får du träffa alla våra vänner i skogen. Kalle tog på sig skorna och följde med sina nya vänner ut. Det var fint väder och solen lyste från en blå himmel. När de kom till bäcken så stod hästen Hugo där och drack vatten ur bäcken.

• Hej sa Kalle och klappade Hugo på nosen. Vill du följa med oss och leta efter bär?

• Ja, det vill jag sa Hugo och följde med de andra,

 

När dom hade gått en lång stund och, hittat mycket bär som dom ätit upp, så kom dom fram till en stor gren, som allting bakom gränsen lyste i en massa starka färger.

• Vad är det? Undrade Kalle.

• Vi vet inte, vi har aldrig varit här förut sa de andra.

• Skall vi gå in, sa Kalle?

• Vågar vi det? Sa hästen.

• Häll mig i handen då, sa hjorten

• Klart vi skall, sa ekorren.

 

Så de gick in och det kändes som om de varit där hela tiden. Det hörde en massa konstiga ljud och det luktade gått överallt. Plötsligt kom det en fågel flygande mot dem och ropade att de skulle stå stilla där de stod nu. Det var ingenting farligt. Men de var tvungna att gå en port först.

 

Det var en jättestor port med gröna blad runt dörrarna och både dörrarna och porten lyste. Det gjorde allting där inne. Välkommen till landet Långt Bort, sa fågeln. Allt som lyser här är förtrollat, så därför måste ni gå igenom porten för att också lysa. När ni lyser går era önskningar i uppfyllelse.

 

Så de gick igenom porten en efter en och dom började lysa precis som allt annat där inne. Vad varmt det är tänkte Kalle, man skulle ha en glass nu och vips så hade han en glass i handen. Den smakade bättre än någon annan glass han hade ätit.

 

Dom gick längre in i landet Långt Bort och de mötte så många konstiga saker hela tiden och alla saker kunde tala. De mötte en teddybjörn som hette Fredriksson, en flygande korv som hette Sven, en bil som hette Maria och många mer.

 

De kom fram till en liten stuga vid en sjö. Ekorren kom dit först och knackade på. En flickade öppnade dörren och välkomnade dem in. Dom kom in i en stuga full av ljus och värme. Med en öppen spis i som en eld brann i. jag är en fe som håller ordning i landet Långt Bort.

 

På andra sidan skogen ligger landet ännu längre bort, som det alltid är mörkt i. Och där bestämmer häxan, Vårtnäsa. Det är en elak häxa som vill ta över det här landet. Men det skall vi inte låta henne göra, eller hur?

 

Vill ni hjälpa oss att rädda landet Långt bort? I så fall kan ni följa med till vårat läger en bit härifrån? Där har vi  samlat vårat saker för att hindra Vårtnäsa att ta över här. Vi vill gärna hjälpa er sa de fyra vännerna och så fick de följa med. Hästen, hjorten, ekorren och Kalle.

 

Lägret var ett jättestort område fyllt med massor av konstiga saker. En glass som kunde tala, en pilbåge som sköt pilar som inte ville träffa något. Bilen Maria var också där. Kalle undrade var alla saker kom ifrån? Men så kom han ihåg att alla önskningar gick i uppfyllelse här.

 

Det var ju så att ville han vara en korv som kunde flyga, så var det bara att önska sig det. Så han önskade att han var en glass som smakade vanilj, och vips så var han det. Hur är det att vara glassen Kalle? Undrade hjorten. Fint, sa Kalle, och titta jag kan flyga också, lätt som en plätt.

 

Nu är det så att Vårtnäsa tänker bryta sig in i landet Långt Bort, sa fen som hette ljuseld, så vi måste sätta igång och försvara oss nu. Om alla samlas här så ger vi oss av med en gång. Vill ni följa med oss? Frågade hon Kalle, som inte längre var en glass. Ja gärna. Så Kalle satte sig på hästen och ekorren på hjorten. Och så gav de sig iväg.

 

Det var ett stort sällskap som gav sig iväg. Det var glassar, bilar, kakor och mycket mer. Allt vad man kan önska sig att vara. Det tog ungefär två timar att komma till landet Ännu Längre Bort. Och när dom kom fram så såg Kalle, som nu önskade att han var en ficklampa, att det var alldeles mörkt på andra sidan gränsen som bestod av ett staket som inte kunde önska sig något.

 

Det var så svart på andra sidan att man inte såg någonting allas. Men man hörde ett himla liv av skrik och skrammel. I landet Ännu Längre Bort var det aldrig tyst så länge häxan Vårtnäsa fick bestämma, och det fick hon ju än så länge.

 

Plötsligt blixtrade det till framför fen och det blev alldeles mörkt framför henne. Det var Vårtnäsasom hade gått över gränsen till landrt Långt Bort. Jag har en stor samling med skräckvareler och hemska monster på min sida av gränsen. Så det är bäst för er att ni ger er med en gång sa Vårtnäsa.

 

Kalle blev så rädd att han glömde bort att man kunde bli vad man önskade sig i landet Långt Bort. Men då sa Ljuseld att man inte kan inte ta över i ett land där allt man önskar sig blir verklighet och det vet Vårtnäsa om. Varje gång hon kommer hit så önskar vi att hon åker tillbaka och då gör hon ju det.

 

Men Vårtnäsa ger aldrig upp och då måste vi åka hit och önska att hon åker tillbaka. För om ingen önskar att hon åker tillbaka då gör hon ju inte det heller. Alla som bor i landet Ännu Längre Bort har bott har bott här någon gång. Men har gått över gränsen till andra sidan och då kan man inte komma tillbaka.

 

Så Vårtnäsa är egentligen min syster, som tog hand om mig när jag var lika liten som du Kalle. Men en dag tyckte hon att jag var besvärlig och önskade att jag inte hade funnits, åtminstone i närheten av henne. Och eftersom man inte kan önska sig elaka saker så får alla som gör det en chans att ändra sig. Och dom som inte ändrar sig hamnar i landet Ännu Längre Bort.

 

Så nu är det dags att åka hem igen sa Ljuseld och vände sig om och flög sakta iväg. Kalle satte sig i bilen Maria. Och nu rörde de sig långsammare än när de åkte dit, för nu var det inte bråttom längre. Dom tog det lugnt och visade Kalle mycket av det son fanns i landet.

 

Kalle var nu tillbaka i ekorrens hus och fick vila sig ordentligt.För nu var han riktigt trött.när han hade sovit en bra stund så vaknade han och märkte att han var ensam i huset.så han gick ut och nu var det kallt ute så han följde stigen och plötsligt stod han i gläntan där han gått in.