Ensamhet
När man går omkring i Göteborgs centrum på dagarna och ser hur alla människor stressar brukar jag fundera på varför de har så bråttom. Folk springer fram och tillbaka för att hinna med allt. Varför? Ta Östra Nordstan ( Femman i dagligt tal ) till exempel. Där är det så mycket folk att man knapp får plats på helger under dagtid. Detta är en bild av Göteborg, men för mig finns det en annan bild som nästan ingen ser.
Det är de ensamma jag tänker på i första hand nu. I varje bostadsområde finns det massor av ensamma människor som inget hellre vill än att få någon att umgås eller bara sätta sig ner och prata en stund.
Jag menar inte de som är singlar och vill ha en partner utan de som är ensamma för att bara är så. Ingen att ta en fika med eller gå på bio eller teater med. Visst det kan man göra ensam men det är inte så kul att gå ut ensam. Vem skall man diskutera med om det som händer då?
Eller när man är hemma. Man kommer hem till ingen och lagar mat till ingen, ser på tv tillsammans med ingen. Och har du tänkt på uttrycket
” hälsa ingen ”
Som de ofta får av arbetskamrater när dagen är över och man skall hem efter jobbet ( om dom nu har ett jobb att gå till ). Har du tänkt på att det kan såra mer än trösta.
Det tänker jag ofta på.
Men jag vill vara en medmänniska som hjälper så ofta jag kan och det gör jag med, men hur många människor möter man inte dagligen som vill prata en stund bara man har tid. Men man missar ännu fler. Ofta räcker det med att lägga en hand på axeln på den man pratar med, det värmer lika mycket som ett trevligt samtal.