Dimmorna låg lågt över dalen där Rövarbengt bodde efter sin separation med Bedragargreta. Han hade byggt en egen stuga nere i dalen av virke fann i skogen. Det var kallt, ruskigt och blåsigt, men dt var ett väder som Rövarbengt gillade för då visste han att ingen kom och störde honom i sitt arbete. Huset han hade byggt bestod av ett kombinerat sovrum och kök, ett laboratorium och ett bibliotek med två böcker i.
Rövarbengt satt i sin fåtölj och rökte hemmagjord cigarett (nästan allt han gjorde var hemmagjort), när telefonen ringde, det var Fifflarerik som ringde och sa att han hade något på gång och han behövde hjälp med det. Efter samtalet tog Rövarbengt på sig sin rock och gick ut för att möta Fifflarerik nere vid sjön.
Regnet strilade ner för ryggen när han gick ner för sin trappa och han fick en känsla av hämnd inom sig. Väl nere vid sjön satte han sig i sin båt för att få regnskydd, citypilen (båten alltså) guppade sakta vid strandkanten och Rövarbengt nästan somnade av gungandet. Men plötsligt hördes en fruktansvärd smäll och en blixt slog ner på stranden alldeles intill båten. Det var Fifflarerik som kom. Det var hans sätt att färdas på.
Rövarbengt gick ut ur båten och hälsade på sin gamle vän. Men ännu visste han inte vad hans vän hade för planer, det enda han visste var att det var Fifflarerik som låg bakom separationen mellan honom och Bedragargerta. Dom gick tillbaka till stugan för att söka skydd för regnet och kylan.
Fifflarerik slog upp en stor pärm på och spred ut en bunt papper på bordsändan framför Rövarbengt. Han tyckte det såg väldigt rörigt ut men han skulle snart få en förklaring. Men han blev inte det minsta klokare av den förklaringen. Jag är kanske dum tänkte han när han inte förstod.
Här är förklaringen. Så får du se om du förstår den.
Så här börjar den. Vi tar vägen genom pälsbutiken och sen går vi över gården till tornet nere vid porten. Där tar vi hissen till åttonde våningen. Där finns en trappa markerad med en rysk ubåt. Där går vi ner en våning till en rutschkana. Den åker vi ner och då hamnar vi i pälsbutiken igen och då kan vi gå rakt över gatan, in till banken och råna den.
Rövarbengt förstod med en gång att det fanns bara en sak att göra i det här läget. Han lutade sig långt tillbaka i fåtöljen, tog upp sin pistol och sköt Fifflarerik mitt emellan ögonen.
